Välkomna till det femte och avslutande seminariet om kläder och accessoarer för redaktionellt bruk.
Vi ska sluta med något som bara förekommer fläckvis på svenska redaktioner, men som ändå måste anses som en verklig guldmyntfot i denna härliga flora och fauna hörni:
Murvelhögen.
Detta är en sorts lämning som man kan hitta på de mest oväntade ställen i gynnsamma redaktionella miljöer. (Skrivbord, skåp, bokhyllor med odefinierat ägarskap.) Traditionellt består murvelhögen av en blandning av slöbläddrade tidskrifter och irrelevanta olästa handlingar som någon gång i tiden utfärdats av en perifer myndiget. I högen kan också årsgamla anteckningsblock från researchintervjuer för projekt som sedermera inte resulterade i några artiklar eller inslag ligga. I särskilt svåra fall hittar man här även en del privata handlingar, som till exempel utgångna rabatterbjudanden från den lokala mathandlaren och betalningspåminnelser.
Murveldjuret är samlare, inte jägare, och man kan också i sagda högar med stor säkerhet hitta brevpapper, visitkort och kuvert med medieföretagets förrförra logotyp.
Den som vill verka väl ingången, van och rutinerad på en journalistisk arbetsplats skaffar sig snabbt en murvelhög, och bättrar på de översta pappren med fejkade kaffemuggsfläckar. Men det är klokare att bryta ny mark, att gå vidare till ett underbart papperslöst liv där mejlkorgarna är lika tomma som skrivbordet och att göra-listan vid dagens slut.
Detta ger dock inte samma mytiska och pressromantiska känsla, varför vi på goda grunder får anta att man även framgent kommer att hitta murvelhögar på svenska redaktioner.
Seminarieserien är slut. Tack. Det har varit roligt att arbeta med er, och jag önskar alla lycka till!
***
Innehavare av de absolut mest omfångsrika murvelhögar jag nånsin sett: Johan Schück på DN. Han är ett helt eget klipparkiv.
