Fjärås

Bräckaskolan ligger intill kyrkan. På fältet nedanför låg en gammal övergiven militärbunker, ett slags skyddsvärn. Det är borta nu.

Exakt, exakt där frågade Milla chans på mig. Vi var tolv. Det var väldigt uppenbart vad jag skulle svara, men jag vågade ju inte fråga. Så hon gick in och tog lite ansvar.

Fotbollsplanen har jag kanske totalt två minnen från under sex år.

På den här delen av skolgården hade jag rast i tvåan och trean. Man kan se löparbanor där, de är prick sextio meter. Jeppe var snabbast, och varför minns jag hans tid? 9,2 sekunder? Jag minns den bara.

Det är en lekplats där uppe nu. Under tidigt åttiotal, då Bräckan var infiltrerad av extremt proggiga lärare, odlade eleverna egen potatis till skolbespisningen där. Sveriges Television blev begeistrat av de unga kibbutzbarnen och kom och gjorde reportage.

I det här huset finns träslöjd, idrottshall och matsal. Mot väggen, som förr i världen var murad gul, kan man studsa bollar. De coolaste och starkaste kunde kasta en tennisboll upp på taket.

Där är hon, Inger. Min lågstadiefröken. Nu med något större elever.

När jag hade gjort min större föreläsning på eftermiddagen, inne i Kungsbacka, presenterades jag med denna vackra linnehandduk på vilken kommunens alla tätortsnamn finns samlade. Jag ska använda den varsamt vid bakning.