Essaouira

I mitt föräldrahem finns ett enkelt schackbräde, som jag alltid har tyckt mycket om. Det köptes här i Essaouira, Marocko, för nästan precis tjugonio år sedan.

Jag känner inte igen gatorna, det gör jag inte. Jag var sex år gammal och vi bodde en vecka i Agadir, knappt tjugo mil söderut. Det var familjen Ekströms första liksom solsemester av chartertyp. Jag minns att mamma och pappa satt i trappan hemma och räknade på om det gick att ordna – ledigt från jobb och skola, kostnader – och så sa pappa ”Du, vi åker då” och jag och min syster brast ut i jubel. (Min syster var två och ett halvt, så hon jublade väl mest för att jag gjorde det.)

Det stora för mig var nog inte att få komma till ett land som jag inte hade hört talas om, eller att få bada i en pool mitt i vintern, utan att få flyga flygplan. Det hade jag visserligen gjort en gång tidigare, som väldigt liten, men det mindes jag ju inte.

Nu är jag i Essaouira eftersom arbetet med en ny bok har inletts på allvar, och eftersom den person som jag skriver denna bok med finns här under en tid. Så… varför inte liksom. Det var inte ens dyrt att komma hit.

Så nu sitter jag i det så kallade ”hemliga kontoret” på fjärde våningens takterrass i en hyrd villa med atrium men utan fönster. Jag har varit sjuk och jävlig, men fått låna skum influensamedicin av den i USA boende kamraten och skumma sovtabletter av den tidigare i England boende andra kamraten. (Den tredje kamraten har avhållit sig från langning. Men helgen är ju inte slut än.)

Jag sover alltid otroligt gott. Bara inte de senaste dagarna. Hostan har hållit mig i gång. Nattens drogsömn gjorde alltså underverk. Jag ska ta lite bilder senare, men uppkopplingen är långsam och kanske får jag vänta några dagar med att publicera dem. Jag ska förstås berätta mer om vad själva arbetet består i också, alldeles inom kort. Det är ingen lång exkursion detta, jag flyger hem redan på måndag. Hoppas att dagen i dag och dagen i morgon ändå ska bringa stor klarhet för mig och min medförfattare om vadan och varthän…