Tidningen Journalisten! Efter mer än sex år är det fortfarande så himla roligt att skriva där. Här är en ny krönika, denna gång om varför det var helt rätt för etablerade medier att köra med öppna sajter på nittiotalet.
Tidningen Journalisten! Efter mer än sex år är det fortfarande så himla roligt att skriva där. Här är en ny krönika, denna gång om varför det var helt rätt för etablerade medier att köra med öppna sajter på nittiotalet.
Modellen med helt öppna tidningar – som dessutom nätpublicerar i princip allt pappersmaterial inom 24 timmar, oftast betydligt snabbare, efter att det gått ut i trycksvärta – bygger på tanken att pengarna ska rulla in via annonser. Det är bara detta som *garanterat* genererar inkomster för tidningen när vanliga läsare är inne på sajten, inget annat. Men annonser på webben har inte samma genomslag som på papper, för de flesta är de ett irritationsmoment , något man mentalt eller rent fysiskt filtrerar bort och som man svär över när de inte vill flytta på sig (vad är mer irriterande än en stor färggrann pulserande blaffa om matkassar eller datorspel som lägger sig som en blöt hand över den sida du hade tänkt öppna, och som i värsta fall fryser din webbläsare?)
När annonsbranschen inser att folk undviker att se på deras annonser eller har lagt in blockerare mot pop-ups, eller mot inbäddad flash på vissa sajter, tidningar t ex, i sina webbläsare, så finns det ett par möjliga vägar att gå för reklmbranschen och tidningarna. Annonsörerna sänker den lilla trafikavgift som tidningarna ska få tillbaka per antal gånger annonsen kommit upp (dvs sidan har visats) eller tidningar och annonsörer blir allt mer aggressiva med att tvinga på läsarna sina annonser: man lägger t ex en blaffa som täcker hela förstasidan när denna öppnas och gör det svårt att hoppa förbi den. Resultat för tidningen: lägre intäkter för och sänkt trovärdighet gentemot läsarna.
En tidning _tjänar_ inget i hard cash på att vara ”den sajt som är de flestas förstaval på orten när det händer något”. De flesta läsare är ute igen inom tio minuter. Det är inte ens säkert att tidningens varumärke förhöjs av denna status. Konkurrerar man på papper med Metro, som är gratis och som alla kan hitta överallt, och på nätet med Sveriges Radio, Aftonbladet och en mängd bloggare – som är gratis (det mesta av AB:s innehåll ligger ju inte inom en betalningsvall, och det är bara egenjobbat material de placerar där, inte rewrites från andra svenska tidningar) och som raskt plockar upp även lokala nyheter – så kommer läsarna snart att försvinna åt dessa håll också.
Sydsvenskan har ju förlorat en hel del läsare på papper de senaste två åren, eller hur? Själv sade jag upp min prenumeration i veckan och den kommer jag inte att återuppta inom överskådlig framtid. Tidningen har blivit för tunn – ingen vill ha en blaska som till 70% består av en massa efemära bilder och mellan dem av en mängd amatörtyckare och referat av vad någon politiker eller VD har sagt, utan verkliga följdfrågor – för snuttig, för okritisk och alltför malmöfi(x)erad. Det är både en fråga om pengar – utan ett stabilt inflöde av pengar är det knepigt att göra en bra och genomträngande dagstidning – och om attityder till vad som är nyheter och kvalificerad debatt, vad som är värt att skriva om.
Kommer jag att titta in på sajten ibland? Visst, men jag betalar inte längre. Det hade jag gjort om tidningen hållit samma journalistiska kvalitet som t ex The Guardian – eller som SDS höll för tjugo år sedan.
Intressant att höra någon som ger uttryck för det – för den generella trenden är att tidningen får fler läsare hela tiden, räknat på nät och papper tillsammans. Ett visst tapp det senaste året, men som sagt, en länge uppgående trend. Och tar man fram en Sydsvenskan från 1992 och tänker sig att den ska vara bättre… nej, jag tror inte du skulle tycka det. Tiderna förändras fortare än man tror.
Sedan kan det ju ändå vara så att Sydsvenskan har blivit sämre på vissa saker. Och att tjäna pengar digitalt, ja, där är Sydsvenskan tyvärr inte bättre än resten av världens tidningar… Det är ingen liten omställning som väntar.
Men jag hoppas att du kommer tillbaka som prenumerant i någon form!