Jag hatar hiphop. All hiphop som jag nånsin har hört är ett talanglöst omusikaliskt ingenting. Varenda lallare som flirtar med genren och leker och lånar lite (Gwen Stefani, är hon det värsta exemplet?) gör det spekulativt och utan hjärta. Klåpare hyllas. Oförmåga upphöjs.
(Eller vänta! Petter är rätt bra! Ett par låtar av Petter är rätt okej, jo, det tycker jag.)
Men inte nog med att ”musiken” låter skit rakt igenom. Den skitar ner sina medlöpare också.
Alla som stör på tåg och bussar genom att lyssna på musik för högt eller inte förstå att det inte är okej att lyssna på någonting i datorn utan hörlurar – lyssnar på hiphop. (Och gör de inte det så har de kallingarna under armarna och jeansen på hälsenorna och planerar att battla någon med skarpa vapen.)
Nästa gång ska vi tala om reggae.
