Jag skrev en liten spalt om hela Zlatan-grejen häromdagen. Jag fick ett tjugotal reaktioner, och man kan säga att de som håller med mig om grundtesen (att MFF är en våt filt över staden och journalistiken och näringslivet) vann med 11-9.
De som inte höll med var i några fall intressanta och välartikulerade.
I några fall… not so much.
Men så är det. Sport väcker känslor, det är som det ska vara. Det var roligt att brevväxla lite med läsekretsen om grundfrågorna:
Varför drar just fotbollen till sig sådana där problem?
Och varför tror en del MFF-folk att de äger en man som representerade klubben för tjugo år sedan?
Det är inga dåliga frågor.
Jag fick dessuotm tips om att lyssna på en fotbollspodd som nyhetsjägaren Daniel Kristoffersson gör tillsammans med en fotbollsreporter som heter Noa Bachner.
Det var häpnadsväckande så dryga de var, de där två, i sin poddinledning.
Jag trodde liksom att nivån skulle vara högre – men de ägnade sig åt några riktigt uppenbara medvetna missförstånd om sponsring och lokaljournalistik (försåvitt de inte är dumma i huvudet, men det finns det inget som tyder på) och det vanliga sekteristiska höhöandet om kultursidor och sport.
Blir man så trängt nervös när det ställs frågor om det egna bevakningsområdet… Ja, då sitter man nog lite väl nära sitt bevakningsområde.
Sedan ska jag förstås gärna utdefinieras som just kulturskribent – att jag började som sportreporter och till och med har jobbat som nattredigerare på Expressens sportredaktion skulle väl chocka en och annan. Men faktum är ju att jag är sportnörd. Att jag har sett så mycket fotboll att hälften verkligen skulle vara nog. Mina fotbollskunskaper är alldeles tillräckliga.
Och mina frågor är ännu inte besvarade.
Jag har en till, förresten:
Varför behövs det inte piketpoliser när det är simtävling, skid-SM, bandy, handboll, friidrottsmästerskap, basketderby eller fälttävlan?
Fotbollen och de journalister som bevakar fotboll tar inte sina kulturproblem på allvar. Men vem vet – det kanske kommer att hända i framtiden. Jag passar det här till Kristoffersson och Bachner, utan att avse att polemisera med dem, utan bara med en enkel önskan:
Diskutera de frågor som finns i den här texten. Strunta i vem som ställde dem och var de ställdes.
***
UPPDATERING: Tack vare en sammanlänkning på Twitter pratade Noa Bachner och jag lite grann om min text och hans podd några månader senare, men vi gjorde det via mejl. Det kan bli bättre samtal utanför offentligheten ibland, och vi gör väl klokt i att komma ihåg det lite till mans.
