Mycket läsvärt mejl från läsare apropå min Journalisten-krönika om skepsis till ny teknik:
”I min ålder påstås det att man bara har blicken riktad bakåt. Du som vet kanske inte att Richard Guston (Sydsvenskans Frankrikekorrespondent under många år) vägrade alla moderna hjälpmedel utom köttbullar och lingonsylt på vilket han livnärde sig vid sina besök i Sverige. Självklart ingen dator eller nalle, och han läste in sina copies till nån på tidningen som satt och skrev ut. Ricke är en gammal god vän och en lysande reporter med djupa kunskaper om Frankrike.
Expressens utrikesredaktör från starten 1944 fram till sin död 1960, Bo Enander, hade egenheten att skriva manus med noll radavstånd på de gröna matsedlarna, från vänsterytter till högerytter. Inget utrymme för korrigering, omöjligt att klämma in mellanrubriker. Men han var en av de stora skribenterna med nazihat som specialitet, jämbördig med både Segerstedt och Johannes Wickman.”
Och i detta måste jag då tillägga att jag bara har träffat den numera pensionerade Guston – som för övrigt är en lysande berättare – en gång. Då fastnade han med sitt svarta paraply i hissarna i Sydsvenskanhuset, varpå han ylade ”Meeerrrrrde!”
En klassiker.
