De senaste dagarna har Åsa Sjöströms och min lilla serie med korta och extremt sakfokuserade intervjuer under vinjetten ”En enda grej” publicerats i Sydsvenskans pappersedition, som en radda förstasidor i vår kulturdel. De har faktiskt gjort sig allra bäst där, på papper, av någon anledning. Men för den som vill läsa de fem korta intervjuer som serien består av, så ta dem i ordning:
1. Jan Guillou om skrivmaskiner.
2. Staffan Valdemar Holm om ledarskap. (Några hiskeligt roliga citat i den, välj den om ni väljer bara en!)
3. Veronica Maggio om att skriva låttexter.
4. Johan Glans om tajming.
5. Blondinbella om Blogg.se.
Den som läser Offside känner igen greppet: att ställa frågor om något mycket specifikt, knutet till intervjupersonens dagliga verksamhet och professionella kunnande. Idén om hur detta skulle göras i vår variant, i detalj, med vinjettnamn och personer och ämnesval, fick jag under en treminutersdusch en decembermorgon. Konceptet var liksom klart med personer och allt när jag petade öronen med en bomullspinne efter att ha hängt upp handduken. Inga väsentliga ändringar gjordes efter det.
Idéarbete fick gärna vara så fullständigt motståndslöst bara lite oftare.
Sprit brukar underlätta motståndslöst idéflöde. Och försvåra genomförandet. Men skämt åsido är det en mycket bra grundidé. Jag tycker däremot att det känns skumt med blandningen konkret/mindre konkret. Alltså skrivmaskin contra inställning. Skulle föredragit renodling åt ett eller annat håll. Men så är jag raka motsatsen till subtil.
Du ska inte använda något vassare än armbågen när du petar öronen.
Man borde kanske ha hållit sig till fysiska föremål i en vända, och så tagit abstraktare teman i en andra sväng?
Darke: Vad använder du?
Andras armbågar, når inte med min egen.