Ni vet hur det är. Livet kan vara som en sommardag i en liten ask med lock. Allt kan dofta nygräddade kanelbullar och vara filmat med ljusblått Pripps Blå-reklamfilter.
Ändå en sorts deppighet.
Aktivitet i form av massiv köksinsats hjälpte inte. Bloggosfären hjälpe inte. Varm nyponsoppa med glass hjälpte inte. Satt där sur och tvär och skräpnätade. Så fanns där plötsligt en lösning. Ett av de mest enastående journalistiska fenomenen i svensk dagspress.
Magdalena.
Vilket fantastiskt forskningsmaterial hon måste besitta. Vad hon vet om våra i-landsproblem. Vad hon vet om vad som gör oss arga. Jag tycker att hon är otroligt skicklig, torrt rolig, mänskligt vänlig och journalistiskt elegant. Och ingen fråga är för liten!
***
Ni läste kanske förresten att politikern Ilmar Reepalu i Malmö vill försöka ändra på lagarna så att journalister inte får ställa frågor till honom och sedan sända dem i tv? Han är sur för att Sydnytt och Rapport friats efter en anklagelse från Reepalu om partiskhet.
Man ska aldrig tro att pressfrihet är en garanti, inte i Sverige heller. Det är således lite ledsamt att det inte har blivit ett jävla liv av vad han sa.
***
Min intervju med Klas Östergren, mannen som i dag säkert som amen i kyrkan vinner Augustpriset, hittar ni här.
