En organisationsexpert vid namn Anders Rydell skrev en underbar debattartikel i Sydsvenskan i helgen som gick.
Han sätter fingret på något helt centralt i samtidens syn på arbete och på arbetsplatsens funktion.
Alldeles för många gånger har jag lyssnat på bekanta som har beklagat sig över en det ena, en det andra på jobbet. Och ofta tänkt: men vänta nu? Vems fel är det? Finns det någon del i detta som du har ansvar för själv? Hur tänker du dig att din arbetsgivare med kanske sju anställda ska ha råd att ordna x, y och z åt dig?
Rydell skriver bland annat: ”Medarbetarens inställning verkar vara att konflikter är farliga, förbjudna och sjukskrivningsgrundande, och framför allt andras fel. Onyanserat dömer medarbetare ut sina kollegor eller chefer som rasister, maktmissbrukare och mobbare. Sjukskrivningen blir ett skydd från en ondskefull värld.”
Visst, IT-avdelningen har infört ett nytt system som alla ska använda och som alla initialt hatar – men har du funderat på varför? Vilken är sannolikheten att du inte ser helheten, eller bara är irriterad för att du inte vill lära dig? (Glöm aldrig att Svenska journalistförbundet här och där lyckades förhandla fram RÄTTEN för reportrar att fortsätta använda skrivmaskin när datorerna kom.)
Lite är det som när medelgoda journalister som aldrig har lyckats få ett jobb talar om branschens cyniska utnyttjande av dem. De har en stor och viktig poäng – men har de funderat på om de är på rätt plats i livet? Borde de kanske ha valt ett annat yrke än ett där hälften av anställningarna har försvunnit inom loppet av ett årtionde? Är det för sent att byta? Om du har valt att bli något så oerhört konkurrensutsatt som skådespelare för att få lyxen att arbeta med något som roar dig, så får du betala ett pris för det – nämligen svårigheten att försörja sig under samma former som en lärare eller revisor kan. Du valde det.
Eller – låt oss ta det mest kontroversiella exemplet då – när människor, män som kvinnor, skyller personliga relationella misslyckanden på hur kvinnor ”är” eller hur män ”är”. Jaha, så du tycker att din flickvän har en tendens att vara dryg och elak ibland – men gjorde du din research? Hur pratar hon med sina föräldrar? Jaha, så du tycker att din pojkvän aldrig städar av patriarkala skäl – men gjorde du din research? Såg inte hans studentrum ut som ett råttbo?
Samma dag som Anders Rydells artikel publicerades hade Svenska Dagbladet på ettan till sin kulturdel ett idolporträtt, fotografiskt nästan som en ikonbild, av sociologen Roland Paulsen, han som gjorde succé med att säga att detta med att jobba saknar mening på det hela taget. Slående.
