Har just avslutat den två timmar långa debatten hos Neo om Gömda-skandalen. Den streamades på Bambuser och kommer möjligen att finnas i någon form på Neos hemsida inom kort. Det var spännande, bitvis riktigt bra, om än lite väl mycket av TV4:s interna redaktionsmöte kanske.
Och så måste jag tacka Per Svensson, som gav mig Pearl Harbor-liknelsen, som alla garvade och applåderade åt… Man är ingenting utan äldre generösa kolleger. Kom ihåg det, I unga glopar!
Var den mick som debattledaren sticker under hakan på dig ens påslagen?
Jo, det var den, men jag talade nog inte så starkt heller är jag rädd…
I all hast: Jag var också lite orolig över att det blev ”internmöte på Fyran” ett tag, men nu har jag fått höra från kompisar i publiken att det gick hem åtminstone bland flera av de därstädes (i publiken) därvarande journalisterna…
Ja, det var ju ren journalistporr! Och modigt med den öppenheten av de inblandade. Men jag är samtidigt tillräckligt konservativ för att tycka att interna bedömningsdiskussioner gärna kan få vara interna, och att inte allt mår bra av transparens.
Kanske inte förvånande, men Paul Ronge gillade det också:
http://www.rongekom.se/?p=530 (kommentar 23:46)
”4:an represantanter var idag en behållning på Neo.”
Jag tycker att TV4-diskussionen var intressant. Det blir ju det om det är ”hett” utan att det fär den skull blir olustigt. Men det blev det inte. Det gav glöd till debatten och illustrerade faktiskt hur märkligt frågan har hanterats på olika håll.
En fråga som mht det borde ha berörts är hur vanligt det är att en ansvarig utgivare stoppar ett inslag baserat på nyhetsvärderingen, alltså att han/hon gör en alldeles egen nyhetesvärdering jämfört med redaktionen i övrigt? Jag har alltid haft uppfattningen att ’ansvarige utgivarskapet’ primärt är till för att skydda mot ex vis förtalstvister, tryckfrihetstvister etc. Även om dem ansvarige utgivaren har den formella, obegränsade makten så förefaller det märkligt att med stöd av det göra en avvikande nyhetsvärdering. I min formellt strukturerade värld så verkar det ’knas’ att en AU tillämpar sin makt på det sätt som det framställts. Är det vanligt? Om inte, är det då inte ett indicium för att det funnits en dold agenda?
Utgivarfrågan är jätteintressant, och visst har du rätt i att utgivarskapet i första hand är ett juridiskt ansvar. Men i praktiken handlar det också om att sätta en publicistisk linje, även där juridiska avvägningar inte måste ingå. Vilken typ av grejer gör vi och gör vi inte under denna utgivare? Vilken generell riktning vill utgivaren peka ut? Sådant är viktigt, och jag tror inte att det är så ovanligt att en utgivare är i minoritet – men hennes eller hans ord gäller alltid.
Här är det med andra ord inte konstigt, i mina ögon, att utgivaren fattar ett beslut som många kolleger inte gillar. Sånt händer, helt enkelt.
är det verkligen en skandal? många böcker med sanningsanspråk baserade på halvosäker ”faktion” har publicerats genom åren utan att det blivit bloggbävningar för det, men liza marklund vill alla lyncha för att hon ändrade några uppgifter. över tio tusen hatiska kommentarer om henne på alltombarn.se eller vilken sida det nu var känns lite som en överreaktion. vi tjatar alltid om hur vi längtar efter fakta nu förtiden, men skulle aldrig kolla på dokusåpor och läsa true stories om de inte var korrigerade för att passa hollywooddramaturgin.
”Ändrade några uppgifter” är nog att använda en väldigt mild formulering i sammanhanget.
Det står och faller med sanningsanspråket. Hade man legat lite lägre med det – och därmed accepterat en mindre försäljningssiffra – så hade vi inte haft någon skandal.
”Det står och faller med sanningsanspråket. Hade man legat lite lägre med det – och därmed accepterat en mindre försäljningssiffra – så hade vi inte haft någon skandal.”
Fast jag vet inte om det hade gått att publicera en så vansinnigt främlingsfientlig bok utan att påstå att den var sann. För om den är sann så är det som kommer fram mycket viktigt, om det är lögn är det en hatskrift.
Vad gick Pearl Harbour-liknelsen ut på?
Ungefär så här:
Kan man skriva en bok om Pearl Harbor där man byter ut personnamn, flygplansmodeller, gradbeteckningar, klockslag och vad man åt? Javisst.
Men kan man skriva en bok om Pearl Harbor där japanerna inte anfaller?