Ibland – för sällan kan jag tycka – har jag enormt starka och detaljerade drömmar. Vaknar halvtrött, men samtidigt irriterad för att showen redan är slut. Sammanhang saknas ofta. Vissa temata återkommer. Natten till häromdagen gör jag följande:
* Kartlägger organiserad brottslighet i tjänsten under ledning av min kollega Dan Ivarsson. Som plötsligt försvinner spårlöst och efterlämnar ett A4-papper med en blyertsanteckning där han säger att det är han som är Keyser Söze.
* Letar efter Dan i min kompis Marcus föräldrahem på Kornvägen. Det är tomt. (Och först några dagar senare får jag veta att huset nyligen är sålt och rensat. Spooky.)
* Ringer mamma och är lite skärrad. Ger mig ut och löptränar med pappa, dumt nog i den snygga blåa tröjan med vit kragkant som jag köpte i Norge. Blir lerig om fötterna, skorna tar in vatten, jag börjar springa barfota. Men då märker jag att vi inte springer på den där träflisade stigen längre, utan sitter i ett fyrsitsigt flygplan. En J29 Tunnan landar samtidigt på en bana intill. Pappa flyger alldeles för lågt, sikten är dålig och skyig och björkarna raspar mot planets undersida. Han stiger lite när jag säger till. Jag har drömt varianter på den här flygdrömmen förut, den är enormt tydlig visuellt, jag vet exakt hur landskapet ser ut, lite som en kraftledningsgata, och känner en sorts blandning av rädsla och frihet. Oftast är det jag själv som är pilot och oftast är planet mycket större.
* Jag hinner äta middag med min kollega Anna Hellsten på en restaurang som liknar Grand i Stockholm. Utanför lastar en Finlandsfärja på sina passagerare. Det står i menyn: ”Bröd 350-400 kr” och jag tar det, tänker att det måste vara ett jävligt gott bröd.
* Jag slår senare läger med ett tält på ett lerigt underlag utanför ladan på släktgården i Västergötland. Jobbar lite med rumsinredning av ladans övervåning.
Allt detta alltså på en enda natt. Och sedan vaknar jag. Som alltid med en självklar slutsats: Man ska akta sig för att ägna sig åt drömtydning. Det är för mycket som bara inte kan betyda något alls. Men jag ser fram emot era intelligenta tolkningar!
Tack för förtroendet till att ta del av ditt undermedvetna. Dock, så kommer jag inte att ge på mig på något tydande.
Gör det främst för att jag tror på att vi ska tyda våra egna drömmar. Efter att ha gjort så med mina egna diton upplever jag att jag klivit vidare och nystat upp det som behövs. Ser främst drömmarna som en röst från vårt undermedvetna och som vill klara upp saker. Uppklarandet har i sin tur inneburit att jag kunnat vara mer tillgänglig för det som är nuet, utan hangups,märkliga dejavu-upplevelser och annat.
Så, leta vidare, det undermedvetna är en märklig och fascinerande lagerlokal;-)
Du har flackat och flängt ett tag. Nu längtar vill du landa i den västgötska leran. Solklart!
So, Andreas…what about those other dreams that you can’t put into print?
Ah, dear VA Boy, you will just have to settle for the report I gave live! 🙂
Louise: Ja, det låter mer än rimligt…