Det mest deprimerande

När jag läser sånt här av The New York Times fantastiske David Carr funderar jag – djupt, allvarligt och uppriktigt – på vilket annat yrke som skulle passa mig.

Ytterst är det en fråga om demokratiska värden, vilket i sig (”ni kommer att sakna oss när vi är borta!”) inte säljer en enda tidning. I de stunder man inte orkar tänka så stort tänker man i stället smått. Föreläsare och utbildare, lärare. Något sådant kanske.

”En sån som du måste ju alltid kunna vara journalist om du själv vill det”, säger personer nära mig utan djupare insikter i branschen.

Nej.

Jag måste inte det faktiskt.

Det är ingen naturlag.