Ni har förstås läst om Marie, 36, som mördades på jobbet i en sybehörsaffär i Göteborg 2005. Mordet är nu vad man brukar kalla ”polisiärt uppklarat” – tack vare dna och fingeravtryck så vet polisen vem som gjorde det. Men eftersom mördaren, en höggravid sjuttonåring, inte var myndig vid tillfället för brottet så har det hunnit preskriberas.
Åtal kommer inte att väckas. Polisen kan inte ens kalla till förhör.
Marie var min brylling. Vi träffades aldrig. Hennes morfar var kusin med min farmor, så det är ju inte så konstigt. Men släktskapet har gjort att den där otäcka händelsen alltid har stannat kvar på min radar.
Mordets upplösning får mig att tänka på ett begrepp som fascinerar mig: ”det allmänna rättsmedvetandet”. Oftast används det när ”allmänheten” blir missnöjd över att en brottsling inte straffas väldigt mycket hårdare, men också för motsatsen: hembränning är olagligt, men väcker föga vrede hos folkflertalet.
Att ett så här allvarligt brott begånget av en omyndig person preskriberas efter femton år kan nog anses strida mot det allmänna rättsmedvetandet. Själv är jag osäker. Men ett vet jag: det strider något enormt mot mitt allmänna rättsmedvetande att man inte ens kan kalla in mördaren för ett försök till klargörande förhör. Maries mor, pappas syssling, och de övriga nära släktingarna och vännerna, skulle kanske kunna få ett uns mer frid om de visste lite mer om varför ett rån – som det sannolikt var – kunde sluta så här fruktansvärt illa.
