I mina tonår var jag student i Up With People. Jag reste runt i olika länder och gjorde frivilligt arbete och uppträdde med en musikalföreställning för hela familjen och bodde i lokala värdfamiljer.
Det kan vara det bästa jag har gjort.
Mitt liv är fullt av små minnen och berättelser och präglande erfarenheter från den tiden. Ett av dem handlar om choklad, och är applicerbart på en räkproblematik som jag nu ämnar beskriva. Är ni med? Bra, för det här är ju viktigt. En bluff ska kallas bluff, högt och tydligt.
Under turnén besökte vi en stad i Wisconsin som jag vill minnas heter Burlington. Det fanns en stor chokladfabrik där. Mina amerikanska vänner talade om Hershey’s som vi svenskar talar om Marabou. God brukschoklad, eller kanske till och med lite mer: barndomschokladen, den man alltid kan lita på, inte den mest exklusiva, men den som gör en glad. Den pålitliga. Den av God Kvalitet.
När jag åt min första bit Hershey’s ville jag spontant spotta ut den. Det måste ju vara något fel på den här? Den var smulig och flisig och skiktad, fulltankad med kakaosmör och kokosfett, men utan rätt konsistens och framför allt utan en rimlig smak av choklad. Men nej. Sådan var den. Åtminstone på den tiden, jag har inte prövat många gånger sedan dess.
När dessa amerikanska vänner senare på samma turné kom till Finland och Sverige fick de pröva den lokala brukschokladen där, nämligen Fazer och Marabou.
Det var otroligt sorgligt att se dem. De smakade en okej choklad för första gången i livet, och de insåg att de hade blivit lurade.
Det här kanske låter lite roligt? Som om jag skojar? Jag skojar inte. Det var inte roligt. Det jag såg var inte minen hos människor som för första gången upptäcker en härlig och spännande ny smak, det var minen hos människor som hade fått höra att ”Hershey’s is THE BEST”, och trott det.
Allt detta drog jag mig till minnes när jag i förra veckan besökte restaurang Heaven 23 i Göteborg. Den är fint belägen högt i ett av hotell Gothias torn, med utsikt söderut över Göteborg. Stämningen är trevlig, bortsett förstås från att de som jobbar i garderoben väldigt offensivt avkräver ytterplagget när man kommer, och sedan utan att skämmas tar en extra tjuga för den, i stället för att som på alla civiliserade ställen ha priser som täcker kostnaderna för garderoben.
Men det kan man väl stå ut med.
Det verkligt stora problemet på detta ställe är den mytomspunna räkmackan. Den kostar skitmycket pengar, runt en tvåhundring vill jag minnas.
Och den SUGER!
Hör ni det, Heaven 23 och alla göteborgare och alla besökare i Göteborg: den hajpade räkmackan på Heaven 23 SUGER! Jag blev helt chockad. Jag blev faktiskt inte ens arg. Eftersom jag har ätit många väldigt fina och påhittiga och elegant byggda räksmörgåsar i min dag, så kan man kanske kalla detta mitt inverterade Hershey’s-ögonblick.
Så vad fick jag? Vi börjar med det enda som var bra: ett rejält generöst berg med skalade fina räkor av mycket god klass. Lite skalslarv förekom, men det är inget att bråka om.
Bråket börjar nu: hur kan Heaven 23-krögaren se sig själv i spegeln när han serverar denna dyra uppsnackade smörgås på ett fabriksbröd? Hur kan Heaven 23-krögaren se sig själv i spegeln när han serverar detta mackfiasko med en prefabricerad majonnäs? Hur kan Heaven 23-krögaren se sig själv i spegeln när han utan att blinka lägger dit ett överkokt ägg med en i det närmaste vit äggula, helt utan fyllighet och smak?
Kännedomen om detta klassiska bondfångeri, detta turistfällegillrande, måste öka landet över. Bondfångeriet på Heaven 23 måste upphöra.
Ah, intressant. Jag har gjort ett reportage från en nedlagd Hershey’s-fabrik (i Connecticut) och även om det var vemodigt att besöka en bruksort på dekis så kan jag inte säga att jag skulle förespråka återupptagen tillverkning av Hershey’s-choklad. Den är verkligen jätteäcklig! Och jag kan tänka mig minen hos dina vänner som fick prova Marabou/Fazer.
Även jag var nyligen på Heaven 23, och satt alldeles intill räkmacksskänken. Såg smörgås efter smörgås efter smörgås läggas upp, på första parkett. Noterade att det var någon slags polarkaka som var grunden. Mycket märkligt. Jag provade själv inte någon räksmörgås, men mitt sällskap gjorde – så nu ska jag genast skicka hit vederbörande och se om han känner igen sig.
Jag åt istället en räksmörgås på ett annat Göteborgshotell, senare på kvällen. Där hade de också något konstigt slags bröd, och _kapris_ på räkorna. Mycket konstigt. Är det någon grej i Göteborg, att göra konstiga räkmackor? Tacka vet jag dem på Cadierbaren på Grand Hotel här i Stockholm. 😉
Jag vet inte, men hela den uppblåsta självbilden de ger uttryck för på sin hemsida är ju ett skämt. Vilka sanslöst inkompetenta lallare.
Hej!
Du var och föreläsde på Bäckängsgymnasiet i Borås idag och jag måste bara säga att du var så jäkla bra! Du satte igång många tankar 🙂
Tack!! Så himla snällt av dig att ta dig tid att höra av dig och säga det! 🙂
Nu måste jag genast rycka ut till Heaven 23:s försvar – de må ha halvfabricerade tråk-räkmackor, men resten av maten är nog det bästa Göteborg har att bjuda. Dessutom har de bättre koll på allergier än ALLA restauranger jag nånsin varit på, även de riktigt snofsiga (extremviktigt för jobbiga multiallergiker som undertecknad). Och jag håller med om garderoben och det rätt stolpiga mottagandet – men serveringspersonalen är superduper (lika delar valpig värme och snygg proffsighet).
För övrigt uppskattar jag denna folkbildning av nollåttor och andra icke-nolltreettor så här i elfte timmen inför bokmässan :D.
Räkmackor är inte att leka med! Vördnad påbjudes för denna av gudar skapade anrättning.
Din beskrivning av Hershey´s är exakt som den upplevelsen jag hade som chokladsugen 17-åring på första besök i USA. Förskräckligt!
Angående garderoben, har du kanske misstankar om vem som drev garderoben? Jojo!
I Göteborg är det väl ofta organiserad brottslighet som hanterar garderobsrörelsen?
Och Grand i Lund har äntligen börjat med riktigt bröd i sin macka, räk.