Den stora glädjen…

…med inledningen på Allsvenskan är förstås de snygga blåvita resultaten – vinner man hemma och kryssar borta, samtidigt som baklängesmålsnittet ligger under ett, då vinner man serien.

Men vid sidan av detta är det Pontus Wernblooms blogg som är den stora grejen. Det här är det bästa jag har läst i GP på åratal. Pontus Wernbloom är alltså anfallare i Blåvitt, för er som inte vet, och känd som en fysisk och offervillig spelartyp. Han är rolig på ett göteborgskt vis, minus vitsarna, och förlåt, men jag hade aldrig trott att han också skulle vara en sådan skrivbegåvning.

För han är en person som verkligen kan berätta en historia. Läs den om hans knepiga lägenhetssambos från 8 april eller den om hans första möte med livet i seniotruppen från 11 april eller hans uppriktiga analys av de egna insatserna match för match. Helt lysande.

***

Min senaste spalt i tidningen Journalisten handlar mest om gammelmediernas otillräckliga ansträngningar vad det gäller sitt omvandlingsarbete. Men jag la in en Wernbloom-hård tackling på Göteborgs-Posten där på slutet också. Hoppas den sympatiske chefredaktören Jonathan Falck läser och funderar.