Kan ett val avgöras i ett enda ögonblick? Förmodligen. Jag ska inte skriva någon analys av den frågan här och nu – och det ska gudarna veta att det finns andra som gör bättre – men däremot ge er två exempel. Två exempel på när en ämbeteskandidat tar över en situation, från underläge till överläge, och fullständigt krossar sin motståndare. Planerat? Förmodligen inte. Jag är oerhört förtjust i och fascinerad av de här två ögonblicken, och tycker verkligen du ska kolla klippen.
Först: Vid en valdebatt med publikfrågor 1992 får de amerikanska presidentkandidaterna frågan om hur den ekonomiska situationen har påverkat dem personligen. I det här klippet ser man de sista sekunderna av George Bush den äldres svar. Titta sedan på Bill Clinton. Han tar några steg fram och säger ”tell me how this affects you again?” – och väntar knappast på svaret innan han tar kommandot fullständigt. Han vinner valet där och då.
Sedan: Sverige, 1998. Carl Bildt försöker – och det är väl inte så dumt tänkt egentligen – att dra växlar på sitt humanitära arbete i det forna Jugoslavien. En triangulering. Bildt vet mer om utsattas villkor än Persson, är alltså budskapet. Detta öppnar för Perssons största retoriska triumf under tio år som statsminister. Och Bildt var rökt.
***
Ett mer välskrivet eller bättre genomfört reportage än det om Ken Fagerberg i senaste Offside räknar jag inte med att få läsa på länge. Skribenten känner jag inte alls till, han heter Anders Bengtsson, men han har använt reportagejournalistikens bästa ingredienser: Han har varit med, han har låtit det ta tid, han har kort sagt låtit journalistiken kosta. Även ni som inte är intresserade det minsta av fotboll – min mamma till exempel! – borde läsa detta, för skildringen av relationen mellan barn och förälder.
