Daniel Edman hette en man i min ålder som dog i cancer för ungefär en månad sedan. Jag hittade hans blogg då jag av en slump läste en nekrolog över honom i DN.
Den är en färdig roman om en vanlig svensk mans liv och död, och inget för lättrörda. Eller så är det just det den är. Den där vidriga allmängiltigheten, bostadslånen, vännerna, vardagen, jobbet, allt det där som säger ”det kunde varit jag”.
Hans dotter är jättesöt på bilderna. Ser ut precis som min äldsta, bara några år äldre.
