Anders Bengtsson är ett sånt jättefynd som skribent. I senaste Offside slår han till igen, med ett reportage om den extremt skadeförföljde backen Michael Svensson. Det är levande och bra, och sedvanlig Offside-klass, men så kommer man till den sista spalten. Man har fått veta hur Michael Svenssons fyraåring frågar: Varför jobbar inte pappa? Varför har pappa kryckor? Och så får man följa med in på planen i comeback-matchen efter år av operationer och rehab. Man får ögonkontakten mellan pappa fotbollsspelaren och ett fyraårigt barn på läktaren skildrad (”titta, det är pappa!”) och så plötsligt blir en drivkraft, ett motiv, synligt på ett sätt som det nästan aldrig blir:
Michael Svensson, 33, har fått en chans att visa sin son vad han gör.
Jag är visserligen lättrörd, men jag blev alldeles tårögd när jag läste, och blir det igen när jag tänker på det.
***
Elin Alvemark är tillbaka!
***
I dag jobbar jag bara halvdag innan jag måste iväg till ett projektmöte för den utbildning jag går just nu, en utbildning som jag har mycket blandade känslor inför. Jag kastas mellan fascination och skepsis varje vecka.
***
I slutet på förra veckan fick jag under stor tidspress göra det här, om Milan Kunderas tveksamma historia. Spännande jobb!
