Det är världens tristaste väska att packa upp: den oanvända jourutryckningsväskan… Adapter, valuta, kamera, litet ombyte… Om bara den satans MVL hade varit hemma i Madrid hade jag beställt in lite tapas till frukost i detta nu.
Men en härlig arbetsdag i går, årets bästa. Jag drabbas av redaktionell sentimentalitet. Så roligt det är, det här jobbet, när det som i går kräver alla möjliga typer av kompetenser på en och samma gång. Det gemensamma målets särskilda hets.
Det betyder också att dagen i dag är ett slags lågintensiv intellektuell bakfylla. Jag önskar att jag hade lite administration att ta hand om, men det har jag inte. Jag måste nog ägna mig åt helt vanlig journalistik – det känns bara så väldigt olockande just nu.
***
Då och då skriver jag en gästkrönika hos webbtidskriften Netopia. En publicerades i går.
***
…och så måste jag säga att jag skrattade gott åt Emanuel Karlstens klassiska ”Expressen griper in” – i det här fallet för att rädda Twitternamn åt nya ministrar!
Det var ju inte synd att du inte fick fara till New York och intervjua Mario Vargas Llosa!
”Mina” redaktioner valde dessvärre att intervjua honom per telefon. Inser att alla tar det säkra före det osäkra i dessa tidiga pressläggningstider.
Ja, det blir ju en jäkla hets vid sådana tillfällen…