Det händer att man plötsligt får syn på en av sina fördomar. Desto bättre när det visar sig att man har fel, och verkligen har skäl att bli glad för det:
När jag har sett klipp med Clara Henry på Youtube har jag alltid tyckt att de är särklassigt bra – för att vara Youtubehumor som mina ungar gillar, vill säga. Jag är ju en gammal person, med kulturella mått mätt, och är inte i Clara Henrys målgrupp. Men hon är uppenbart snabbtänkt och rolig och har något särskilt.
Fast… när jag såg att hon hade gjort en bok om mens så hade jag ändå rätt låga förväntningar. Det blir väl roliga illustrationer, lite sådär kåserande drastisk humor och en massa topplistor, tänkte jag.
Tills jag tillbringade en halvtimme med min dotters signerade exemplar häromkvällen och kunde konstatera: detta är ju bra. Detta är ju bra på riktigt. Grundligt, välresearchat, pedagogiskt, roligt och solitt. Oavvislig kvalitet i hela genomförandet.
Förlåt att jag tvivlade, Clara Henry. Jag är en sån… farbror. Jag ska skärpa mig. Och jag ser fram emot din nästa bok.
