Jag tänker jobba i kostym i dag. Det finns skäl att fira: I morgon utkommer Nya Sydsvenskan. (Och detta med journalister och klädkoder, hur ofta får man ens chansen att ha på sig en kostym? Om jag har en kavaj hängande över en halvstruken skjorta frågar min bänkgranne uppriktigt intresserat varför jag har klätt upp mig. Så har vi det i den här branschen, gott folk, så har vi det.)
***
Lite nostalgi i Norra Halland i dag: ”Det var i mitten av maj 1996. Jag skulle senare det året fylla 21. Tre veckor tidigare hade jag just träffat tjejen, eller kvinnan, som skulle komma att bli min fru fem år senare.”
Samma på universitetet…vi hra ju den traditionella föreläsningskavajen. Finns ett lager på vinden, bara att gå upp och låna…men annars är klädkoden mer jeans och t-shirt. Har man någon gång på sig svarta snyggbyxor frågar alltid alla vart man skall efter jobbet…
Alla de där kavajerna, de är i manchestertyg eller hur?
1996… känns som igår? Både och.
Ah, äntligen en svensk journalist som bär kavaj, åtminstone ibland… I New York är kavajgraden bland reportrarna betydligt högre!
JennyG: 1996… jag hade hår. Hårspray, till och med, den aktuella dagen.
***
Gunilla: You bet. Faktiskt en skräddarsydd kostym, gjord av min nepalesiske polare Parakorn, känd som ”Mr Pk”: http://eurofashion.lamai-beach.net/
Haha, idag påpekade min kollega, lokalreportern, att jag hade rakat mig och DESSUTOM hade kavaj och skjorta.
Jag rakade mig också i morse, men betänk då att det i mitt fall involverar hela huvet.