Götene och jag… well, not so much. Det är bara tre mil eller något sådant mellan Mariestad och Götene. Det kunde varit på andra sidan jorden. Visserligen kom det rekordmycket press (summa två journalister!), men å andra sidan kom det rekordlite publik.
Ännu klockan 18.01 såg jag ut att för första gången under min korta bibliotekskvällskarriär få hålla nollan. Ni fattar. (Jag hade all möda i världen att hålla tillbaka ett hysteriskt fnitter vid insikten om vilka bloggmöjligheter detta skulle ge.) Men så kom hon – en enda besökare, en person som verkligen hade koll på både mig och boken och som ensam gjorde kvällen till vad den blev. Hon och de två reportrarna och jag pratade om allt möjligt i föräldraväg – det blev inte alls som det brukar bli, förstås, det blir ju aldrig det, men kanske lite extra ovanligt ändå…
I kväll tar västgötaturnén slut med en läsning på Byttorps bibliotek i Borås klockan 19. Jag har kört igenom Borås en miljon gånger i mitt liv, på väg till mina äldsta i Falköpingstrakten, men stannat ett ensiffrigt antal gånger. En gång åt jag och Marcus dagens lunch där och han upptäckte i sista stund att han höll på att sätta i sig en typ dödlig (han är allergisk) dos jordnötssås. Det blev ris och sallad till lunch för honom den dagen.
I dag är väl Borås främsta tillgång förmodligen den ditpendlande Janne Hansson, sportchef på Borås Tidning. Han är alltid, alltid läsvärd dagen efter en stor fotbollsmatch. Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att det inte finns tio personer i hela landet som analyserar 90 minuter fotboll så omdömesgillt.
