Per Lindström och jag är nu inne i en våldsam spurt med vår fotobok om Lunds universitet – och det ser fortfarande ut som om vi ska kunna ge ut den i april. Bara småfix återstår. Häromdagen kläckte en kompis dessutom en riktigt bra namnidé, vilket verkligen har varit en svår nöt att knäcka för oss. Och nej, jag säger det inte än, vi är inte helt säkra…
Lite om boken:
Tonvikten ligger helt och fullt på bilderna; den totala textmängden är rätt blygsam. 40 000 tecken, kanske, för er som tänker i sådana storleksmått. Det handlar om ett längre inledande kapitel, och så sex korta introduktioner på olika teman.
Det har ändå på sätt och vis varit rätt slitligt att skriva de här texterna. Idéarbetet har tagit tid, och jag har haft rätt mycket ågren över själva tonen. I bästa fall kan man kanske säga att den är ”lundensisk”. I värsta fall är den knarrig och punschig. I värsta värsta fall tolkar någon det som om jag vill driva med en genre, vilket verkligen inte är min avsikt.
…och så här fortsätter jag. Tuggar och tuggar. Bokutgivningsångest är underbart att ha! Den uppstår ju som ett kvitto på att jag faktiskt bryr mig mycket om detta.
***
KG Hammar begravde Peter Melin i förrgår, och vi var, nästan, alla där. Man kan inte recensera en begravning, och det är inte heller det jag avser att göra – men KG Hammars sätt att sköta denna ceremoni var enastående. Teologiskt hederligt, på just det sätt som man ofta önskar att kyrkans företrädare ska klara när situationen så kräver. Detta är alltså inte en recension, som sagt. Bara ett uttryck för respekt och uppskattning.
