Snart, vid denna månads slut, ska jag gå på en lång pappaledighet med min andra dotter. Det finns bara bra saker att säga om det. Men jag har en krypande, irriterande och jobbig jobbrelaterad erfarenhet från den förra pappaledigheten:
Jag var sämre när jag kom tillbaka.
Inte så att jag skrev mindre bra – men jag tänkte långsammare. Jag var framför allt klart sämre på att driva fram egna idéer, och där har jag inte under hela 2007 kommit ikapp. En viktig delförklaring är förstås att jag ägnar alldeles för mycket av min fritid åt trist barnkultur (inte all barnkultur är trist, bara en överväldigande majoritet) i stället för kultur avsedd för, tja, vuxna i brist på ett bättre ord. Men sedan är det väl mer än något annat en fråga om ork. Med två små barn kan jag inte låta jobbet äga mig som förut.
Jag försöker tänka att det måste vara okej, och så försöker jag tänka på att alltid höja lägstanivån, så kommer topparna av sig själva. Möjligen funkar det.
