Den här bloggtexten ska vara lite fredagsmysig, något att lura lite på medan ni dricker ert Selecta-kaffe eller vad ni nu är slavar under, och jag vill ha så där riktigt många kommentarer, och det går bra att vara anonym:
Vilket är det bästa/finaste/roligaste/mest välformulerade beröm du har fått i jobbet? Jag räknar med att många av er som läser här har något slags massmedial jobbkoppling, men jag är lika eller mer intresserad av andras berättelser om detta. Beröm är speciellt. Svårt att ge, svårt att få, men helt avgörande för oss allihop.
Berätta!
”Det fick mig att börja lipa.” (Hårdkokt redaktör när jag jobbade på tidskrift. Han menade en text som jag hade skrivit, och, tror jag, menade det positivt…)
”Du verkar ju grym. Band, roman, texter. Glöder och brinner. Jag känner igen en hel del av mig i dig.”
/Ronnie Sandahl
”Du spelar i samma liga som Thente och co, talangmässigt och skrivmässigt, redan nu.” /Elin Grelsson
de orden var som injektioner med självförtroende.
“Proffsigt och gripande framträdande om en oerhört modig bok.”
Cecilia Modig,
chef Rädda Barnens centrum för barn i kris
(Efter en ”Måndagsträff” arrangerad av Rädda Barnen på Hotell Scandic Anglais i Stockholm, när jag berättade om ”Maskrosungen”.
Jag hade veckan innan fått ett tfn samtal där en av medarbetarna var så nöjd över att Åsa Linderborg drog fullt hus, och att det var kul att jag skulle komma men att jag inte skulle förvänta mig så mycket folk eftersom jag inte är känd… Han var mållös efter mitt framträdande, och pga det faktum att lokalen var överfull. Det satt folk överallt, i fönstret, på golvet, i knät på varandra. Jo. Så jag var nöjd den kvällen.)
Jag tror att du har räddat livet på min son.
(Jag är lärare på gymnasiet, det var en pappa som sade det.)
Jag blev faktiskt väldigt väldigt glad när du sa fina saker om min skrivarbegåvning. Även andra kommentarer om min blogg eller specifika inlägg ger mig ork och lyft.
Annars kan jag inte komma på något specifikt – jag brukar få glada tillrop medan jag är ute och jobbar, typ HURRA FÖR LOKAL-TV eller Å VAD BRA ATT DU ÄR HÄR, men det handlar ju inte om resultatet. Annars är det mer generella saker, typ att det där var ett bra jobb.
För min del handlar det nog inte så mycket om vad som sägs – utan hur, när och av vem. När jag jobbade på DN och just hade fått en drös hatmejl kom en författare jag beundrar fram till mig, introducerade sig och sade något översvallande i stil med att mina texter hade ”lyft hela tidningen”. Det levde jag på länge.
Att få höra ”…du har ett alldeles fantastiskt samspel med X”, av äldre, duktigare (enligt min mening) och mycket mer erfarna vårdgivare värmer som tusen solar.
Jag blev väldigt, väldigt (VÄLDIGT) glad när jag var samtalsledare för en grej på Filmhuset och en av dem jag pratade med på scenen sa efteråt att jag var bra på att få människor att känna sig lugna, trygga och sedda. För det är ju precis det man vill, och som känns viktigast i sådana sammanhang.
På väg ut efter en lyckad och viktig intervju med en folkskygg artist stoppas jag av konsertarrangören.
– Du vet att han sa nej till alla journalister, förutom dig, va?
Det visste jag inte, men jag tog det som beröm.