1. Niedeggermarsipan. Säljs även annorstädes, men har en stortysk smak som kommer bäst till sin rätt i huvudstaden.
2. Förintelsemonumentet. Ändlöst och andlöst. Vindlingar, fastän spikrakt. Oöverblickbart, fastän begränsat. Och hur ljud försvinner när man rör sig där nere, det låter sig inte beskrivas. Se det här, men framför allt, om du är i Berlin: gå dit.
3. På pensionatet Am Rheingold nära Kurfürstendamm sitter förstasidor från tidningar från hela världen på väggarna. ”Opinionen för en bro gläder Ollén”, står det på en Arbetet från 80-talet. Undrar om personalen vet att de har råkat få tag på en etta med så mycket historia, eller om det var en slump?
4. ”All art has been contemporary”, står det i stor neon på fasaden till ett konstmuseum. Värt att betänka nästa gång man ser dammig konst som trots allt har överlevt.
5. Tempot är lågt i Berlin. Folk rusar inte som i alla andra huvudstäder. Rulltrapporna rör sig makligt.
6. Memorabilia säljs vid Checkpoint Charlie. Museet är fantastiskt. I sig självt vittnar det om vidrigheterna i det gamla socialistiska öst – vilka oerhörda risker människor tog för att ta sig därifrån. Allra djärvast: två bröder i varsitt ultralätt plan som en gryning landade i en park och hämtade upp mellanbrorsan. De hade en videokamera påmonterad. Något halvår senare hade muren fallit. Och så memorabilian då, utanför. Stalin är en rolig gubbe som vinkar från en boett. Varför är det möjligt att Stalin och Mao görs till kuriosa och trivia och lite-på-skoj? När de i själva verket bör jämställas med Hitler? (I Stockholm finns en krog som heter KGB, som skojar med det gamla Sovjets estetik. Det är obegripligt att någon går dit. Och låt mig fridsamt konstatera att det aldrig hade varit möjligt att på motsvarande sätt kalla en krog Gestapo.)
