Häromdagen fick jag veta att jag har blivit invald i PEN. Jag vet inte mycket om PEN, mer än den vanliga trivian: En organisation med global räckvidd, nittio år gammal eller så, vars främsta mål är att arbeta för yttrandefrihet för författare och journalister och alla andra som vill uttrycka sig offentligt. Man brukar höra av PEN i Dawit Isaak-sammanhang. Så det måste ju vara hedervärt.
Jag blev ändå lite paff när det meddelades att jag var invald, för ansökt hade jag ju inte, man blir föreslagen av två medlemmar om jag förstått saken rätt. Nu är ett förklarande brev på väg till mig, och det ser jag fram emot att läsa. Jag tänker mig väl att acceptera medlemskapet. En första åtgärd skulle kanske kunna vara att skriva en motion till årsstämma eller liknande, och föreslå att medlemskap blir tillgängligt för den som så önskar – sådan där invalsexklusivitet känns lite märklig för en bred förening med ett brett uppdrag. Men jag kanske ändrar mig i den frågan när jag har lärt mig mer.
Det är sympatiskt att du tänker dig att det motioneras i invalsklubbar.
Haha, vi får väl se… Jag blir er man på insidan!