Så otroligt märkligt det känns att läsa detta, så här… efteråt. Att vi under fjorton år i Sverige hade en lag som tydligt förmedlade att om du vill leva med en annan människa av samma kön, så är du en andra klassens medborgare. Insläppt på nåder och på undantag.
2009 fick vi den könsneutrala lagstiftning som i dag, elva år senare, känns som en absolut självklarhet.
Tiden mellan 1995 och 2009 är kanske att betrakta som en parentes, men den är skamlig. Det finns inget rimligare ord.
Kanske kan man säga att den var nödvändig för att ”opinionen skulle mogna”, eller som man också kan uttrycka det, för att moralkonservativa människor som vill bestämma över andra människors liv skulle få tid att djupandas, men… vi hade en lag som sa att två män eller två kvinnor som älskar varandra och vill leva tillsammans som vilket par som helst fick göra det inom ramen av en tydligt mindre värdefull specialinstitution. Det länder oss inte till heder.
Nå. Vi har gått vidare och gjort bättre, som civilisationer nästan alltid gör.
