Jag är inte bland dem som längre längtar så mycket efter att sammanfatta mitt liv år för år. Uppdelningen känns inte riktigt meningsfull. Länge tänkte jag att jag ville leva mitt liv på så vis att åren gick att skilja från varann; att innehåll och beslut och arbete och kärlek och allt annat skulle ha så stark och särpräglad karaktär att jag helt enkelt alldeles naturligt skulle komma ihåg vad jag gjorde med mitt liv, och när det skedde.
Det känns som att det är så det är. 2013 var makalöst, roligt, svårt, fullmatat, tröttsamt, lärorikt, och skilde sig på så vis inte särskilt mycket från 2012, och sannolikt inte heller från 2014. Det är i sin ordning. Men de enskilda händelser och erfarenheter som bygger de här känslorna, de tycker jag att jag har i starkt och klart minne.
Och apropå att ha koll på tiden, så tänkte jag passa på att göra ett storslaget undantag och publicera en bild på mig och min fru här nedan. Just i dag, nästan på minuten när jag skriver det här faktiskt, är det fjorton år sedan jag frågade henne om hon ville gifta sig med mig.
Hur jag valde dag och tillfälle? Tiden är en faktor: vårt förlovningsdatum är ju det vackra 00 01 02.
