Analytics

I dag släcker jag alla mina sociala medier i två månader. Skriva måste jag ju däremot, annars rinner det över. Så det får bli här. Jag kommer säkert att skriva mer än jag tidigare har gjort, eftersom jag har spillt bort många småtexter på Twitter, förr om åren, och på Facebook nu.

På den här sajten finns inga analysredskap – inga som jag kommer ihåg inloggning till i alla fall. Jag vill nämligen inte veta. Här är det inte viktigt för mig vilken sorts text som lockar flest. Jag tror, till och med, att det skulle vara direkt skadligt för mig att veta det.

Jag är snart 44 år gammal och jag har skrivit i offentligheten i 28 år, sedan 1991, när jag var femton och ett halvt. Jag bör alltså lita på att jag kan själv, att jag har ett eget omdöme, att jag kan tänka självständigt. Jag bör följa Nina Björks och Rebecka Törnqvists smarta exempel, de verkar göra vad de kan för att freda sig från yttre impulser och bedömningar, och i stället skriva vad de vill. Så ska det vara. Hade jag delat upp det här stycket i två hade texten blivit lite mer lättläst, men jag gör inte det, för jag känner inte för det, och ni får stå ut bara.

Så hur många läser? Varifrån kommer läsarna? När läser ni? Vilka googlingar leder hit ofta? (Den enda jag är säker på är den som tar folk till den stora tråden om hur man bäst klarar en koloskopi – sannolikt det mest uppskattade jag nånsin har publicerat på egen sajt sedan 2003…)

Hur som helst.

I dag läser jag min förlagskollega Camilla Prell-Weichl. Debutboken ”Kedjereaktion” består av sex noveller. De första tre var fantastiska, de resterande tre ska jag ta efter lunch. Omslaget är gjort av Sebastian Larsmo, som också gjorde ”Att hitta”. Begåvad typ.