Reser mer än nånsin. Skriver mer än nånsin på bussar och tåg, så mycket att jag tycker att det har blivit svårt att skriva vid skrivbord. Så kan jag inte ha det; det här yrket är ett tjänstemannamässigt jobb, och allt som avromantiserar och effektiviserar det är av godo.
Jo! Så är det.
I dag måste jag flyga upp till Stockholm för att hinna klämma in det jag vill klämma in och ändå komma hem i tid med tåget för att åtminstone pussa ungarna godnatt. Sturups flygplats är inget ställe jag söker mig till frivilligt, men jag ämnar tajma min ankomst dit till sista sekund. Älskar incheckning och boardingpass i telefonen, ska bära säkerhetskontrollanpassade kläder, inget armbandsur och inget kraftigt bälte. Alla hörn måste skäras av.
Om tre månader är det nämligen lämning för boken om Carola, som nu har fått ett namn! Så det gäller att randa på, alldeles oavsett var datorn står.
Om man nu tvunget skall plåga sig igenom en flygplansbordning så tycker jag att Sturup är ett av de bättre ställena att göra det.
Flygplatsen är så liten att man inte behöver vara där mer än 20minuter innan.
Få avgångar och små plan gör att kön till säkerhetskontrollen är hanterbar.
Det gör också att man slipper gå en halvmil för att komma till en gate.
Största minuset är att ta sig till och från flygplatsen.
Min fru valde att flyga från Kastrup förra gången hon skulle till Tjockhult bara för att kunna ta tåget raka vägen till avgångshallen.
Appropå Kastrup så anser jag att de har den värsta tågstationen i världen. Ful, kall och blåsig, med ständigt försenade tåg som stannar 200m från där man står. Sen får man slå sig fram mellan kvarlämnade bagagevagnar och jetlagagde thailandsresenärer.
Kastrup har ju det svårt ovärdiga med sig att man måste ”exit through the gift shop” – det är numera inte möjligt att gå till planet utan att passera en jävla massa hyllor sprit och parfym. Jag vill alltid riva ner dem med väskan ”av misstag”.