I dagarna släpps den, min käre spelkamrat Lasse Brundins andra platta, och den får det här fina omslaget. Skivbolaget Rootsy ger ut, och det passar ju på något sätt extra bra, eftersom de här sångerna går ännu mer till Lasses rötter.
Jag har varit mycket mindre inblandad den här gången, jag spelar bara på fyra spår, eftersom jag har varit så mycket på resande fot. Men mina ersättare på resten av låtarna är snarare bättre än sämre…
Själva produktionsarbetet och arrangemangen har jag heller inte varit med i lika mycket, men plattan är på många sätt bättre än debuten – den är konsekvent svenskspråkig, mer nedtonad, väldigt mycket P4. Hoppas att många kommer att gilla den. Lasse är en förebild på så sätt att han har följt sitt hjärta, inte fegat ur, utan helt enkelt gjort det han tycker om att göra.
Så många vi är som skulle låta ängslighet komma i vägen och aldrig få ändan ur vagnen och våga exponera oss sådär. Hats off.
