Jag har en politisk idé som jag tror att man kan vinna val med.
Det är för att den är rolig och storslagen och populistisk och svindyr och sannolikt totalt ogenomförbar.
Nu ska jag försöka argumentera för den.
Vi har två stora problem i Sverige just nu som är särskilt intressanta:
1. Vi har bostadsbrist och glesbygdsutarmning samtidigt.
2. Vi saknar ett riktigt tydligt samhällsprojekt att enas kring, vilket gör att vi med vår myckna fritid och energi lägger kraft på att beskriva 20 000 asylsökande som ett hot mot existensen. Man skulle ju kunna ha tänkt sig att klimatfrågan räcker, men eftersom en del, inte helt få, gärna förnekar den så fortsätter de nog hellre med lite lagomrasism.
Vad göra åt detta? Jo: Man slår ihop alla frågorna i en.
• Man bygger massor av järnväg. Både snabbtåg och vanliga tåg, dubbelspår överallt förstås. Dessa tåg ska ibland vara blixtsnabba reptiler som åker från storstad till storstad – ibland försörja småstäder med regelbunden trafik.
• I varje stationshus inrättas en helt ny statlig serviceinrättning. Den heter (mycket albanskt åttiotal över detta) förslagsvis Svensk statsservice. Här är det öppet från 06 till 22 sju dagar i veckan. Här finns apotek, post, resebyrå och enkla närbutiksvaror. (Det behöver inte vara på nivån skosnören och hallonkräm och skokräm och hallonsnören. Det räcker med the basics.) Riktiga människor arbetar där, multikompetenta personer, vars uppdrag är service i alla lägen, som en del av det Stora Politiska Projektet.
• Vi har nu skakat liv i samhällen där villor står tomma och butiker försvinner i rasande fart. Det blir möjligt för en familj som vill ha en trädgård och en fin cykelväg för barnen till skolan att köpa ett hus på gångavstånd från den nya stationen och pendla ganska långt varje dag – för att slippa betala 16 000 kronor för 65 kvadrat i centrala Göteborg.
• Vi kompletterar satsningen med en fortsatt förstärkt landsbyggdspolitik för statliga myndigheter. Det finns enorma poänger för samhällelig inkludering med att olika verksamheter ger något hundratal arbetstillfällen i mindre orter; att inte allt centreras runt huvudstaden.
Detta skulle enligt mina beräkningar kosta 40 tusen miljarder kronor. Vi har inte riktigt de pengarna tyvärr.
Men om hela Sverige lever, då lever samhörigheten, och då lever möjligheten att forma sitt liv för fler. Då driver man bort risken för alienering och splittring.
(Vidare måste public service få ett ännu tydligare uppdrag att göra enbart sådant som aldrig kan bära sig kommersiellt. Nyhetsbevakning i orter med 8 000 invånare, till exempel. Sommarpratare som inte till 65 procent är bosatta innanför tullarna. Men de två sakerna klarar vi inom befintlig budget, det är allt det andra som kommer att kosta 40 tusen miljarder.)
Bra idé, va? Lite dyr bara då, det är synd.
