Pratade med TV4 i onsdags om att vara med i ”Kvällsöppet” samma kväll, i egenskap av pappa. Efter att ha fått lite mer information om vad programmet skulle ha för inriktning är jag glad över att det inte blev så. (Och sedan vill jag ogärna diskutera disciplin med någon som stavar det utan s.)
I dag: samtal med Johan Glans, som blir den nionde personen jag intervjuar här i Stockholm på två dygn. Ska bli intressant att se om jag kan hålla kvaliteten vid utskrift; jag var i alla fall väl förberedd för de här samtalen, vilket man tyvärr inte kan säga om det här, med Miria Parvin som spelar huvudrollen i ”Mamma Mia!” i Malmö just nu. Ett intressant och typiskt exempel på hur det inte märks jättetydligt när jag inte skriver så bra, om ni förstår hur jag menar. Lägstanivåtricks. Men fin bild av Henrik Rosenqvist och smart rubrik av Petter Bjerregaard, som vanligt. Det är tur att man har kolleger.
***
Jag älskar Östermalmshallen. För samtalen man hör där (”jag vill inte lägga trettio tusen på en resa till Västindien nu, jag lägger hellre undan dem för sommarhuset, men jag gör inte det heller har jag märkt, jag köper kläder, HAAAhahahaha!”) och för fiskarna man ser.
Jo, det märktes att det var en dåligt skriven artikel. Och synd vore väl annars – varför ska man som journalist annars bemöda sig om att skriva bra alls? Det behövs lite mer än en redogörelse av svenska färdigrätter för att rädda en text!
Jag trodde att det var nässköljaren som var räddningen… Men visst. Jag håller med. Det var inte tillräckligt bra. Eller åtminstone inte tillräckligt egensinnigt. Den saknade något som gjorde den till något annat än en helt vanlig artikel, på något vis. Och tyvärr är det inte alltid självklart hur man skulle ha gjort i stället; jag kan inte säga att jag har några bättre idéer om den där texten i dag än jag hade då den skrevs…