Stilstudie

Har just satt mig på tåget efter att ha föreläst på Waterfront i Stockholm. Men jag var mest angelägen om att bli klar, så att jag kunde få höra nästa talare, som jag var förband för.

Fredrik Reinfeldt är så överjävligt asbra. Han är lätt en av de två-tre bästa talare jag har sett, alla kategorier, rent hantverksmässigt, även vid en internationell jämförelse. Och tro mig, jag har sett många.

I dag inledde han med en kristallklar och historiskt förankrad exposé över vad nattens amerikanska valresultat betyder. Namn och siffror och sammanhang. Inget manus, inga fusklappar, inga stödbilder. Bara röst, denna fantastiska talarröst, kombinerad med pregnans, sakkunskap och pedagogisk begåvning.

Sedan gick han vidare i en framtidsanalys som växlar mellan hans djupaste ideologiska uppfattning – den att det är fel och ohållbart att dela in människor i ett vi och ett dem – och krass sifferexcercis.

Han använder inga stora åthävor. Inte för många skämt. Inga överdrivna pauseringar.

Håller jag med om allt? Skit i det nu. Här talar vi om hantverket att förmedla en idé och en uppsättning kunskaper till någon som vill lyssna i 45 minuter. Jag är djupt imponerad.

***

Och by the way: känner jag en växande irritation över drumdryga skrivande journalistkolleger som utan någon som helst sakkunskap gillar att avfärda talargenren som helhet lite i förbigående när de kan? För att det finns en del dåliga talare? Jag har väl sådär 5 000 signerade tidningsartiklar i kappsäcken och vet vad jag pratar om. Jag vet vad som är svårt. Så skriv en extremt välresearchad och faktaspäckad artikel på 50 000 tecken som tål att framföras, utantill, framför en publik, så kanske du sedan också vet vad du pratar om.