När jag gjorde min klippboksgenomgång hittade jag ett annat riktigt guldkorn. Jag blev som knappt 21-årig sommarvikarie på GP 1996 utsänd till en husockupation i Alingsås. En bryggeribyggnad skulle bli ungdomshus, men så ändrade sig politikerna och beslutade om rivning i stället. Jag och blivande stjärnfotografen Jessica Gow tog lokaltåget, och letade oss fram.
Talesman för ockupanterna? Andreas Malm!
”Jag har säkert skrivit fem gånger, men inget har kommit in”, sa Andreas Malm bistert om de insändare han hade författat till lokaltidningen.
Som rättrådig reporter påpekar jag att det här med husockupationer är olagligt. Andreas Malm svarar:
”Lagen är inte intressant. Om man vill se det formellt och kliniskt kan man säga att politikerna har följt den. Men moralen sket de i.”
I slutet av artikeln står det förresten att Andreas Malm (och hans bror Jonathan) förmodligen kommer att finnas med i politiken i framtiden, hur den än gestaltar sig. Och det var ju rätt.
Annars kan man konstatera att jag detta år var och skulle bli reporter på stor fet gammal rejäl morgontidning. Andreas Malm var och skulle bli politisk aktivist.
Vi har det gemensamt att vi tydligen har stått stilla i utvecklingen i tolv år, Andreas och jag…
