Veckans spalt. Nu blir det bara två till, sedan har jag gått i mål – fem år, varje söndag, lite drygt fem år till och med. Det är lite vemodigt men samtidigt en stor lättnad; mina åsikter om denna älskade stad börjar verkligen ta slut.
***
Och så fick jag tyvärr skriva minnesord om Anthony Bourdain. Det är sällan man bör svära i tidningsprosa, men i det här fallet tyckte jag att det var motiverat. Den gamla intervjun med Bourdain från 2005 har inte funnits på nätet tidigare, men nu gör den. Betalväggad, och, om jag får säga det, värd att betala för.
Du. Intervjun har funnits på nätet tidigare. Jag har läst den 🙂
Piss att han tog sitt liv. Jag har inte lyckats smälta det ännu och inte ens talat om det för barnen. Så himla onödigt.
Ja, sant, den FANNS på nätet, men sen bytte vi publiceringssystem och det mesta gamla försvann i en härva av döda länkar…