Det slår mig plötsligt att José Saramagos ”Blindheten” borde läsas igen, av hela världen. Det är möjligen en av de tio bästa romaner jag har läst, och helt säkert en av de tre bästa romanidéer jag har sett. I korthet: en blindhetsepidemi utbryter i världen. Blindheten smittar. Om du hjälper de smittade blir du själv blind mycket snart. Vad händer med oss människor? Sätt i gång – läs allegoriskt, dra begåvade slutsatser. Låt dig inte skrämmas bara.
Läst. Jag tror det var sedan du tipsade. En fantastisk bok. Vilka är de nio andra romanerna?
Ah, en omöjlig och oemotståndlig fråga! Utan prioritering kommer jag spontant att tänka på ”Utvandrarna” av Vilhelm Moberg (hela serien), ”Vi de drunknade” av Carsten Jensen, ”Fritt fall” av Juli Zeh, ”Förbländningen” av Elias Canetti, ”På Chesil Beach” av Ian McEwan och… sen har man ju ”problemet” att försöka sortera mellan vad som är objektivt ”bra” och ”viktigt” kontra vad som har berört en i rätt läge i livet. ”En världsomsegling under havet” av Jules Verne är makalös, och jag älskade den genom slukaråldern då jag ofta läste om den – men är den en av de tio bästa böcker jag har läst? Jag vet inte säkert. Jag skulle rekommendera alla att läsa den, unga som gamla. Sen har vi böcker som är sjukt imponerande genomförda, men som inte har berört mig på djupet rent mänskligt – ”Vita tänder” av Zadie Smith, till exempel. Och ”If on a winter’s night a traveler” av Italo Calvino. Omöjligt! Oemotståndligt!
Tack så hjärtligt för tipsen, särskilt för påminnelsen om Jules Verne som jag älskade när jag växte upp, men som jag nästan hade glömt bort. Det blir till att beställa från Sverige och läsa vid läggdags för barnen.Härligt!