Allt jag hör är ett gränslöst tjatter, en tirad av åsikter om precis allt – och så mothugg. Det är det som ÄR fri debatt. Så har det varit i Sverige så länge jag kan minnas, nu mer än någonsin. Och så kommer ändå dessa obegripliga texter om ”tystnad”. Den i DN i dag har jag läst två gånger för att försöka få ihop. Lubbe Nordström, alltså? Smuts? Va?
Så här ser jag på saken: ni som har ”politiskt inkorrekta” åsikter, det vill säga tycker om att hetsa mot barn, misstänkliggöra på grund av härkomst, eller säga ord som är djupt sårande för andra eller sprida rasistiska nidbilder – ni tål inte att bli emotsagda. Det är hela saken. Det är er version av politisk korrekthet: ”Kränk inte mig genom att säga emot mig.”
Ni tål ingenting. Ni är som små försmådda barn.
Ni vill i lugn och ro fortsätta att använda rasismens light-uttryck. Eftersom de är light, så anser ni er fria att håna den som blir ledsen. När den som blir ledsen säger: ”vänta, lägg ner det där, språket styr tanken, välj ett annat ord”, så är det OTROLIGT synd om lightrasisten.
Vi har aldrig haft så många arenor som i dag. Aldrig sett så stor spridning på åsikter. Nu gör rasismen och lightrasismen enorma landvinningar. Och de drivande har mage att göra sig själva till offer? Vilka intellektuella och mänskliga krymplingar.
Ni har sett undersökningen som visar att FLER svenskar vill ha en mer restriktiv flyktingpolitik NU, än INNAN den striktare infördes? Exakt så går det till. Hårdheten, misstänkliggörandet, distansen, oginheten, illviljan, cementeras genom normalisering.
Det är FN-dagen i dag. Det har hänt en del i Sverige sedan vi stod vid flaggstången på Bräckaskolan med våra vita duvor av papper och sjöng om fred och alla barns lika värde.
Det må vara att du har kära minnen från skoltiden, men att i vuxen ålder tro på FN som symbol för antirasism är nog en smula naivt…
Tack för att du hjälper mig formulera det jag vill uttrycka. Tack.
Tack, Sara, det gjorde mig glad att höra det!