Den här texten i DN av Anita Goldman är bland det mest uppenbart intellektuellt usla jag har läst i en tidning på länge. Mitt svar handlar om en del saker som man, väl, normalt bör ha lärt sig i mellanstadiet. Som till exempel vad religionsfrihet faktiskt är.
Nej, Andreas Ekström. Det är inte vad ”religionsfrihet faktiskt är”. Det är vad en pompös, ”know-it-all” journalist, som varken har disputerat eller googlat tror att det är.
Barnets rätt till religionsfrihet formuleras i barnkonventionens artikel 14 så här:
1. Konventionsstaterna skall respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
2. Konventionsstaterna skall respektera föräldrarnas, och i förekommande fall vårdnadshavares, rättigheter, och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt.
3. Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna sedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter.
Det står inget om Andreas Ekström.
Markus Stettiner
Så aggressiv du är. Och du gör samma sak som Anita Goldman: konstruerar en uppfattning om vad någon har sagt, och sedan argumenterar du mot den. Jag har sagt exakt detta: att slippa utöva en religion är en självklar del av religionsfriheten. Det är inte konstigare än så. Att låtsas som att DET är en uppseendeväckande hållning är otroligt obehagligt. Sedan 1945 behöver svenskar inte tillhöra ett av staten godkänt religiöst samfund. Alla människor i hela världen är inte lika privilegierade som vi därvidlag.
Människor föds inte omedelbart vuxna och i stånd att helt fritt, från dag ett, plocka och säga ”det här ska jag ha men det här vill jag inte ha”. När Christer Sturmark, Björn Ulvaeus och andra svenska ”humanister” gör den kortslutningen och i princip säger: ingen får föras till en kyrka eller synagoga eller exponeras för bibeln, andakt hemma etc förrän de aktivt och helt självständigt har *valt* att möta detta, för det är en grov kränkning av individens frihet – så döljer de att ingen av oss blir en vuxen, kulturellt och mentalt kapabel människa utan att föras dit av föräldrar och familj, och att detta tar många år.
Och de flesta inser att om man förbjuder kyrkor och samfund, och de familjer som är deras byggstenar, att fostra sina barn inom den egna religionen, så föser man i stort sett in alla religiösa samfund i sekthörnan på ett par generationer, man tar ifrån dem rätten att fungera som breda folkliga rörelser och att själva definiera sitt uppdrag som något mer än mysklubbar eller sekter, men definiera det inom ramen för lagar, kultur och sunt förnuft. Det är en gåta att Humanisterna inte inser eller kan kännas vid detta.
Anita Goldman tar sikte på de halvuttalade förutsättningarna för det herrarna i humanistgänget säger, inte på deras egna avslipade, liter vaga formuleringar och konstruerade motsatser. Det är inget ohederligt med det, särskilt inte i ett ”smartat” debattklimat som det vi numera har i Sverige.
Ett perspektiv från Sakine Madon: http://sakine.blogspot.se/2015/05/dagens-nyheter-ah-varfor-maste-flickor.html