En favoritgenre inom journalistiken, i alla fall då jag själv ska utföra den, är hommage. Exempel på detta finns här där jag får chansen att hylla min vän och kollega Åsa Sjöström efter hennes VM-guld i fotografi.
Det som lockar i genren? Subjektiviteten, förstås. Det givna i att få välja, att få avstå från det förment objektiva. Texter lever på det sättet, får liv. Och allmänjournalistiken är på väg ditåt, vilket är av godo, inte ondo.
***
Debuterar i dag som krönikör i tidningen Journalisten.
Det ger mig svår ångest, det där krönikörskapet. Inte bara för att jag med allvarlig blick och svart bakgrund ser ut som en så typisk kulturkofta på bylinebilden, utan av en massa andra skäl. Mejla på jagharensatansbraide@andreasekstrom.se om du har en satans bra idé om vad nästa krönika ska handla om. För det har inte jag.
