Hos Deepedition beskrivs hur en svensk kommun sponsrar ett rockband.
Det är intressant för dem som är intresserade av kommunal marknadsföring. Men ännu mer intressant för oss som är nyfikna på vad upphovsrättsbrotten kan betyda för musiker.
Det tycks mig självklart att alla musiker i fortsättningen kommer att få arbeta mer med att spela live och mindre med att spela in saker, vilket minskar deras nyproduktion. Kompositörer som inte själva är artister kommer att få det mycket knivigare. Eftersom mikrobetalningarna som tidigare gav dem försörjning nu förnekas dem av personer som tycker att dessa kreatörers arbete ska lönas med noll kronor, så behövs nya intäktsmodeller även för dem.
Det verkar alldeles självklart att vi kommer att se mer konst med produktplaceringar, och mer konst som tillverkas med kommersiella hänsyn (men då inte masskommersiella, demokratikommersiella, utan sponsorkommersiella, storbolagskommersiella).
Fallet i Dalarna kan kanske placeras in i mitten på den här skalan – men är mest intressant som ett tecken på ett paradigmskifte. Läs och tänk.
