Min karriärs möjliga lowest point publicerades i går. Se här bara. Kontemplera gärna över att jag uppbar lön för att skriva det.
Något vettigare kanske den här texten, om Roberto Saviano. (Jag är förtjust i passusen om smycken för män, förmodligen märks det så mycket att jag borde ha strukit den, det blir lite väl mycket Killinggänget och gayhumor över det.)
***
Och när vi ändå snackar Killing – efter att ha sett bylinen under Andres Lokkos förord till Linda Skugges krönikesamling ska jag också börja underteckna mina artiklar med postnummer. Andreas Ekström, 223 52 Lund är ju precis lika coolt som Andres Lokko, London W1.
Alltså texten funkade ju. Men din byline? Andreas Eksmurf… Möjligen precis det lågvattenmärke du beskriver. 🙂
Kan också berätta att redigerarens byline löd Petter Smurfegaard. (Bjerregaard heter han egentligen, och är en av våra idérikaste redigerare…)
W11
Andreas,
’the bottom is nådd’.
Hur smurfar livet för dig/er annars?
Hahaha jag tyckte att det jätteroligt! Om det var ett lågvattenmärke så var det ett roligt sådant! Tack för en bra blogg förresten, följer den oftast bara i tysthet:)
Andres: Jag får erkänna – jag skrev fel med mening för att drygt visa att jag inte kan skillnaden på Londons postnummer, jag tycker inte att de är jätteviktiga… Men 223 52, det är rätt!
***
Per W: Bara smurf! Jag smurfar att vara hemmasmurfare, men har smurfigt på smurfen också.
***
Pia: Well, no more tysthet säger jag! Snart kommer ny design här på sajten, då blir det lite mer synligt med kommentarsmöjligheten.
jag förstår det:-)
men det är ju faktiskt så att ens londonska postnummer (i sin helhet som t ex EC2 2HN) är lika viktigt i den brittiska vardagen som personnumret är i sverige. det är ditt postnummer du uppger när du röstar, inte när du är född etc…
Allvar? Det finns ju något väldigt eget i det, betydelsen av härkomst och rätt adress etc. Jag ska verkligen se till att använda 223 52 mer…
Det här var väldigt underhållande. På en låg nivå förvisso, men helt rätt.