I våras skrev tidskriften Filter ett intressant reportage om skatteplanering i företagsvärlden. Jag uppmärksammade det med några rader på Sydsvenskans kultursidor.
Nu har nya Filter kommit. Mina ögonbryn åker i taket: På sidorna för insändare och reaktioner har Filter återpublicerat hela min text.
Utan mitt tillstånd, och utan tidningens.
Filter har alltså brutit mot lagen om upphovsrätt, och är skyldiga att betala både Sydsvenskan och mig personligen ett arvode och ett skadestånd.
Lagen om upphovsrätt har två delar, mycket förenklat: Den ekonomiska upphovsrätten har den som har rätt att sälja ett innehåll. Den ideella upphovsrätten har den som ursprungligen har skapat materialet. Den ideella rätten kan man inte sälja i Sverige; jag som enskild medarbetare på en stor tidning har alltså alltid kvar rätten att vägra min arbetsgivare rätten att sälja en text eller en bild vidare, om jag personligen anser att det vore olämpligt.
Filter skulle alltså ha frågat Sydsvenskan om tillstånd att återpublicera texten, varpå Sydsvenskan eller Filter skulle ha frågat mig om jag hade några invändningar. Man skulle också ha avtalat ett pris, vilket i det här fallet säkert hade satts till noll kronor.
Principer behövs för kniviga fall. Det här är inte ett knivigt fall. Filter är en hedervärd tidning som väl här bara inte riktigt tänkte efter.
Hade Dispatch International eller Avpixlat gjort samma sak hade jag och vi stämt vid tingsrätt.
I det här fallet skickar jag bara en vänlig hälsning och en önskan till Filterredaktionen: Vi struntar i arvoden och skadestånd. Men kan ni inte sätta in en liten slant till Reportrar utan gränser i stället?
Och hur gick det? Gjorde Filter som ni bad om?
Jag har fått en trevlig ursäkt i mejlen, men om mitt förslag har tillmötesgåtts vet jag inte.