Hej allihop. Jag skulle genast behöva två miljoner kronor, och undrar om någon av er är intresserad av en för er ekonomiskt värdelös affär. Jag ska återkomma till det.
Det är så att jag har en syssling, en man som är 51 år och som är en mycket god vän. Han bor i Oregon i USA, och härstammar från min farfars storebror Ragnar som utvandrade på tiotalet.
Nu ligger min syssling i skilsmässa. Hans fru har fått… ja, såvitt jag kan förstå har hon fått ett klassiskt psykbryt. Som det ser ut nu kommer hon att kräva – och förmodligen få, eftersom praxis i Oregon är att dela allt rakt av vid skilsmässa – halva värdet av familjens fastighet. Den värderas till 600 000 dollar, alltså ganska precis fyra miljoner kronor.
Det är inte vilken fastighet som helst. Den har funnits i min sysslings familj i över 90 år. Det handlar om ett litet hus i skogen, oerhört vackert och fridfullt beläget, och med marker omkring som är rena John Bauer-skogen. Fikonträd. Stora trädgårdsodlingar. En damm med stora, slöa karpar.
Min syssling kan uppfattas som lätt excentrisk, i alla fall i USA. Han har varit hemmapappa med sina två döttrar i ungefär femton år. För att ge dem tryggast tänkbara uppväxt, och, har det visat sig nu, för att göra vad han kan för att skydda döttrarna från sin mors problematik.
Jag har aldrig önskat så hett att jag hade två miljoner över som precis just nu.
Då skulle jag köpa halva fastigheten, hustruns halva, och så sedan sätta över ägandet i en stiftelse för de två tonårsdöttrarna, att överta när de blir låt säga 25 eller 30 år gamla. Under tiden, som motprestation, tänker jag mig att de får översända några årliga dunkar av den sträva, fantastiska äppelmust de själva gör, och kanske några vackra vandringsstavar gjorda av Oregon White Oak, ett på en gång segt och hårt träslag.
Det är ingen av er som har så mycket pengar att det kvittar, och är beredd att köpa ert livs dyraste äppeldricka?
***
Nej… men ni förstår känslan. Jag tror alla har känt så här någon gång. If I had a million dollars!
