Apropå din gratiskrönika: ”På nittiotalet kunde man logga in på sin internetbank utan större säkerhet än en fyrsiffrig pinkod. Det låter som ett skämt i dag, men så var det.” Det kan jag göra fortfarande med min bank Länsförsäkringar. För att göra överföringar krävs dock en dosa.
En tung orsak till att det funnits pengar, projekt och visioner att spela med i Malmö är ju att staden betytt mycket för politikerna nationellt, i synnerhet sossetoppen. Göran Persson bodde i Malmö i flera år och pendlade till Stockholm, Ilmar och andra har haft nära till s-toppen och stan räknas som ett viktigt skyltfönster, i synnerhet för (s) men också för andra. Det har gjort det mycket lättare att vigga pengar för Malmöpolitikerna. Lund har ingen motsvarande tyngd hos den politiska eliten, det är länge sedan Erlander och Wigforss undervisade här, och därmed är det inte av vikt för tunga aktörer på riksplanet att demonstrera att Lund fungerar och förnyas.
För det är ju inte så att Malmö har vuxit på pengar man har genererat själva. De flesta av de stora projekt som satt färg på staden sedan 1994 har gått på lånade pengar och har byggt på litet skakiga glädjekalkyler som har accepterats av politiska skäl. Litet elakt kan kan säga att politikerna i Lund diskuterar hur de ska kunna hålla nere skatterna och få en konservativt balanserad budget, medan deras bröder i Malmö, en stad som har mycket större problem, glatt ropar ut att de behöver litet hjälp nu igen för sina storslagna visioner, annars smäller det (antyds det) och tränger sig långt fram i kön till finansdepartement och Rosenbad för att förklara hur viktigt det är att man satsar på just dem. Dessutom kan man misstänka att internrevisionen i Malmö är lättare att tvinga till tystnad eller manipulera än den i Lund. Hade Jobb-Malmö-historien inträffat i Lund hade det knappast tagit två.tre år innan folk varit beredda att tala om den.
Jag håller annars med om att politikerna i Lund är fantasilösa och litet fega, men det handlar också om att spelplanen i nutid ser helt annorlunda ut för Malmö och Lund.
Thomas: En insiktsfull analys. Jag skriver under på den. Och den betyder ju att pr-begåvning är viktigare än något annat i samhällsbygget. Lite deprimerande, om än begripligt.
Sen är ju Lund litet gisslan hos sin bevarandelobby också. I Malmö finns ingenting i stil med Gamla Lund, inte med samma inflytande, och omvänt verkar politikerna i Lund tro att det där med kultur fixar studenterna på sin fritid, gratis och gött åt hela stan, inte behöver vi göra någonting för att underlätta att det faktiskt ska hända något eller att det ska finnas någonstans att ta vägen för amatörerna inom kultur och showbiz när de slutat plugga. Inte så konstigt att många ger sig av till Malmö då.
Helt sant, det där med bevarandelobbyn. Men detta med att växa upp i Lund, känna att man vill pröva sina vingar, komma bort, testa något annat – och så flytta till Malmö…!? Då har man ingen stor horisont.
Apropå din gratiskrönika: ”På nittiotalet kunde man logga in på sin internetbank utan större säkerhet än en fyrsiffrig pinkod. Det låter som ett skämt i dag, men så var det.” Det kan jag göra fortfarande med min bank Länsförsäkringar. För att göra överföringar krävs dock en dosa.
En tung orsak till att det funnits pengar, projekt och visioner att spela med i Malmö är ju att staden betytt mycket för politikerna nationellt, i synnerhet sossetoppen. Göran Persson bodde i Malmö i flera år och pendlade till Stockholm, Ilmar och andra har haft nära till s-toppen och stan räknas som ett viktigt skyltfönster, i synnerhet för (s) men också för andra. Det har gjort det mycket lättare att vigga pengar för Malmöpolitikerna. Lund har ingen motsvarande tyngd hos den politiska eliten, det är länge sedan Erlander och Wigforss undervisade här, och därmed är det inte av vikt för tunga aktörer på riksplanet att demonstrera att Lund fungerar och förnyas.
För det är ju inte så att Malmö har vuxit på pengar man har genererat själva. De flesta av de stora projekt som satt färg på staden sedan 1994 har gått på lånade pengar och har byggt på litet skakiga glädjekalkyler som har accepterats av politiska skäl. Litet elakt kan kan säga att politikerna i Lund diskuterar hur de ska kunna hålla nere skatterna och få en konservativt balanserad budget, medan deras bröder i Malmö, en stad som har mycket större problem, glatt ropar ut att de behöver litet hjälp nu igen för sina storslagna visioner, annars smäller det (antyds det) och tränger sig långt fram i kön till finansdepartement och Rosenbad för att förklara hur viktigt det är att man satsar på just dem. Dessutom kan man misstänka att internrevisionen i Malmö är lättare att tvinga till tystnad eller manipulera än den i Lund. Hade Jobb-Malmö-historien inträffat i Lund hade det knappast tagit två.tre år innan folk varit beredda att tala om den.
Jag håller annars med om att politikerna i Lund är fantasilösa och litet fega, men det handlar också om att spelplanen i nutid ser helt annorlunda ut för Malmö och Lund.
Thomas: En insiktsfull analys. Jag skriver under på den. Och den betyder ju att pr-begåvning är viktigare än något annat i samhällsbygget. Lite deprimerande, om än begripligt.
Sen är ju Lund litet gisslan hos sin bevarandelobby också. I Malmö finns ingenting i stil med Gamla Lund, inte med samma inflytande, och omvänt verkar politikerna i Lund tro att det där med kultur fixar studenterna på sin fritid, gratis och gött åt hela stan, inte behöver vi göra någonting för att underlätta att det faktiskt ska hända något eller att det ska finnas någonstans att ta vägen för amatörerna inom kultur och showbiz när de slutat plugga. Inte så konstigt att många ger sig av till Malmö då.
Helt sant, det där med bevarandelobbyn. Men detta med att växa upp i Lund, känna att man vill pröva sina vingar, komma bort, testa något annat – och så flytta till Malmö…!? Då har man ingen stor horisont.