Journalisten Anders Mildner har fått ett nytt roligt jobb hos Anagram. Det ville han gärna, och det ville de gärna. Så långt är det grattis till alla. Det blir förstås hur bra som helst.
Men det finns en förlorare i den här nyheten, och den heter svensk journalistik.
Anders är – detta är ju ett slags jäv då, eftersom jag känner och har jobbat med honom i perioder – enligt min mening en av landets främsta journalister i sitt segment. Han är sakkunnig, skrivskicklig och proffsig i alla detaljer.
Men journalistiken som bransch och industri lyckas inte längre behålla honom. Frilansarvodena börjar bli pinsamma på allt fler ställen. Det är mer än förståeligt om ett medelålders superproffs någonstans vill ha rimliga anställningsförhållanden och stabil inkomst och semester ibland.
Alla redaktörer som inte är dumma i huvudet vill ha texter av Anders Mildner. Men allt färre av dem har budget att betala något som faktiskt är rimligt ställt i relation till kompetens, erfarenhet och ålder. Journalistiken i Sverige har alltså tappat en av sina verkliga stjärnor. Detta är de traditionella mediernas kris, omsatt till konkret förlust av en begåvning.
Men med det sagt vill jag ändå igen säga det självklara: grattis till Anders, grattis till Anagram. De kommer att göra strålande saker tillsammans. Jag håller tummarna för att dessa saker så långt det bara går kommer att bära journalistikens prägel.
