”En del bra aktörer, en tjusig ljussättning och tuffa effekter kunde inte hundraprocentigt lyfta manuset, även om ett bra försök gjordes.”
Pekoral? Nej, inte så farligt kanske. Om man inte vet att ”manuset” i fråga handlar om Georg Buchners klassiker ”Woyzeck”, och att aktörerna var Riksteatern. Men… det hade ju inte jag kollat upp. Jag trodde bara det var något nyskrivet proggtjafs.
Sommaren 1992 fick jag mitt första riktiga vikariat. Fem veckor som helt ensam allmänreporter på Kungsbacka Tidning. Vi gjorde en tabloid på 20 sidor, och mitt uppdrag var att fylla den tillsammans med sportchefen Jörgen.
Jörgen hade god journalistisk instinkt men dålig hälsa. Jag gillade honom verkligen. Han fattade hur man gjorde en sida. Han lånade grepp från kvällstidningarna. Han hittade på grejer och peppade mig. Tipsade om hur jag skulle hantera den minst sagt udda person som skötte fotosättningsmaskinen, för att få ut mina remsor så att jag kunde bryta sidorna. För det gjorde jag också, fast bara lite, som medhjälpare till grafikern Vivianne. Hon var en vanlig, snäll, vänlig, rolig och trevlig kollega. Sådan som kolleger ska vara. Jag undrade ibland hur hon stod ut där i sätteriet.
Jag tog bussen från Fjärås, gick från Kungsbacka station förbi det nybyggda kulturhuset och polishuset och fastighetsbolagets stora kontor. Mamma skickade med mig Findus halvfabrikatsluncher hon hade köpt till mig på Willys, särskilt för ändamålet. Man körde dem i mikron i två och en halv minut. Jag tyckte de var jättegoda, särskilt en panerad grej med tärnad potatis, obestämbar gul sås och haricots verts. Jag hade en månadslön på 8000 kronor. Före skatt, alltså. ”Praktikantlönen minus 25 procent”, sa Chico, och jag sa visst. Jag hade jobbat för ännu mindre.
Så fint. Bara en undran. Fanns verkligen Willys 1992?
Absolut! Och inte vilket Willys som helst, utan det allra första – grundat i Kungsbacka på åttiotalet av den buttert kärve tysken Willy Schlee (som jag också intervjuade, under vinjetten ”Makthavare i Kungsbacka”…) Sedermera mergade han med LL Livs, därav de två röda L:en i Willys logga. Check it out: http://sv.wikipedia.org/wiki/Willys
Snabbresearch:
”Det som är dagens Willys startade i Göteborg redan 1975. Här öppnade Lars Lundin en liten matbutik, LL:s Livs, där varorna stod på pall och priserna nästan var löjligt låga. Ryktet om den annorlunda butiken spred sig som en löpeld, kunderna jublade och snart blev en butik två, tre och flera.
Inte långt därifrån umgicks en annan västsvensk köpman med visioner om att sälja bra mat billigt. Hans namn var Willy Schlee och 1986 öppnade han en lågprisbutik i Kungsbacka som snart gjorde braksuccé den också.”
Ser man på. Jag ber oförbehållsamt om ursäkt för de stora bristerna inom Kungsbacka-kremlologin.
Aåja, du frågade ju bara. En fråga röjer inga brister!