Nya Språktidningen ligger på hallgolvet en dag, full av bra uppslag, genuin entusiasm och intressanta ingångar, men jag känner bara välvilja. Inte intresse. Jag är i princip intresserad av Språktidningen och dess frågor, det är bara det att jag liksom… inte är det ändå.
”Exakt”, säger min fru. ”Jag trodde jag ville läsa den ända tills jag vaknade och märkte att jag inte är en 57-årig lektor i nordiska språk.”
Hon kan vara mycket ond.
